Mål inför klimatmötet i Köpenhamn
- Ett långsiktigt utsläppsmål: att fram till 2050 bör EU sänka utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent jämfört med 1990.
- Ett kort- och medelsiktigt utsläppsmål: att EU under alla förhållanden kommer att minska utsläppen med 20 procent fram till 2020, med 30 procent om andra parter gör tillräckliga utsläppsminskningar.
- Krav på minskade utsläpp från internationella transporter: för flyget krävs en minskning med 10 procent och för sjötrafik med 20 procent till 2020 jämfört med 2005. EU menar att avgifter från flyg och sjöfart bör användas för att betala insatser i utvecklingsländer, inte minst för de allra fattigaste.
- Krav på att stoppa förstöringen av regnskog: förstöringen ska ha halverats till 2020 och ha upphört till 2030. EU vill se beslut vid mötet i Köpenhamn som stoppar regnskogsskövlingen, stödjer återskogningen och skapar ett hållbart skogsbruk.
- En överenskommelse om EU:s bidrag till klimatfinansiering: EU har ställt sig bakom att behovet av långsiktig finansiering uppgår till 100 miljarder euro per år till 2020. EU uppskattar det globala behovet av snabbstartsfinansiering till närmare 7 miljarder euro årligen för åren 2010-2012. EU och dess medlemsstater är beredda att bidra med 2,4 miljarder euro årligen för detta.
Vid FN:s klimatkonferens i Köpenhamn nåddes en politisk överenskommelse som noterades av konferensen. Utsläppsminskningsåtagandena är för svaga och det sätts inget långsiktigt mål för utsläppsbegränsningarna. Det som kan noteras är:
- Erkännande av 2 gradersmålet (EU stannar på 20% till år 2020 jämfört med 1990)
- Åtaganden om finansiering till utvecklingsländernas klimatarbete
- Att ledande snabbväxande utvecklingsländer accepterar att lista vissa åtaganden och att redovisa dessa på ett transparent sätt
(http://www.se2009.eu/sv/moten_nyheter/2009/12/16/resultaten_av_det_svenska_ordforandeskape) (http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/klimatmotet-resultat-och-misslyckanden-punkt-for-punkt-1.1018061)
Som tidigare skribenter skrivit så vet vi att toppmötet i Köpenhamn inte gick som förväntat, jag vill börja med och säga att alla länder först och främst borde börja med och undvika att ”beskylla” varandra om man nu kan uttrycka det så, eftersom att samma länder kommer sitta vid förhandlingsbordet nästa år och försöka komma överens. Storbritannien anklagade tex. Kina att rösta emot specifika utsläppsmål. Kina som ogillade Storbritanniens ansvar för "kapning" konferensen, anklagade också London för att underblåsa oenighet bland utvecklingsländerna. Brasilien som kritiserade finansieringen för utvecklingsländerna som otillräcklig. Sydafrika sa att åstadkomma ett juridiskt bindande avtal var oacceptabelt. Det sistnämnda värderingen enligt mig tror inte jag är så självklart för utvecklingsländerna vad ett juridiskt bindande avtal skulle innebära för dem, hur det skulle påverka deras "förmåga" att växa sin ekonomi eller utrota fattigdomen. Vi får se vad Afrika bloggen tycker om detta. Alla dessa länder som jag nämnde men också flera andra, kommer ändå senare att bli tvungna eller åtminstone försöka samarbeta med varandra om avtal skall kunna uppnås i framtiden. (Konsensusbeslut kommer inte att hända)
I-länderna kommer som sagt att hjälpa med 30 miljarder dollar i klimatbistånd till de fattiga länderna under de kommande tre åren, ökade till 100 miljarder dollar år 2020, det tror jag är en viktig del av avtalet, men anser också att det kommer att behövas mer. Jag tror för övrigt också att det kan ta flera månader innan de fattiga länderna börjar ta emot miljarder dollar i krisfonder att anpassa sig till klimatförändringarna och börja kontrollera sina utsläpp av växthusgaser. Det var också oklart om det sk. snabbstartspengarna för klimatåtgärder (under de kommande tre åren) skulle höjas eller hur det skulle hanteras, det anger bara att det kommer från ”nya och utökade resurser” snarare än det befintliga sk. ”stödpaketet”. Utvecklingsländerna som i sin tur tror jag är mer oroliga över att man inte kommer lyckas åstadkomma ett tillfredsställande stödpaket till dem för klimatanpassning och utsläppsminskning men också över industriländernas bristande vilja att förbinda sig vid tillräckligt stränga mål för utsläppsminskning.
Nästan alla av de ökade utsläppen under de närmaste 20 åren tror jag kommer komma från utvecklingsländerna. Utan deras medverkan och engagemang, så kan eller är en lösning vara omöjligt. En del är nog oroliga för att en stark enighet om klimatförändringarna kommer att försvaga ansträngningar för utvecklingsländerna att bygga upp sina ekonomier. Men själv tror jag att det kan förstärka, och detta kommer då vara en möjlighet att driva fram investeringar och nya arbetstillfällen runt om i världen och att samtidigt lägga energitjänster till miljoner kronor för och hjälpa världens fattiga.
Avslutningsvis skulle jag därför säga att jag håller med skribenten Van Rompuys lösning om ett avtal med minimala krav på utvecklingsländerna och på så sätt också minimala klimatbistånd. Precis som han skriver så borde dessa länders fokus generellt sätt ligga på utbildning och förbättrad sjukvård. Jag som nyligen varit i Egypten och har fått uppleva hur stor fattigdomen är där, inte minst i Kairo, huvudstaden som lider av överbefolkning och präglas till stor del av slum, folk som bor på gatorna och tigger osv. Egyptens fyra stora inkomstkällor är turismen, penningöverföringar från egyptier som arbetar utomlands, oljeinkomster, och avgifter från Suezkanalen. Det gäller helt enkelt och ha förståelse för deras situation då många lever under fattiga förhållanden och utbildning enligt mig är en av många viktiga faktorer eftersom att nativiteten är stor i bla. Egypten.
söndag 10 januari 2010
Sammanfattning och slutsatser
söndag 20 december 2009
Tiden är ute!
Klimatmötet i Köpenhamn är nu avslutat, och framställs nu i de flesta medier som ett fiasko av stora mått. Man kom till slut fram till något som liknar ett avtal, men det är hårt kritiserat av många experter inom området.
"Avtalet är inte ens bindande" skriver Lars-Ingmar Karlsson i DN i en analys där han försöker utröna vad klimatavtalet egentligen kommer att betyda.
I DN:s ledare "Fiasko för FN" skyller istället skribenten misslyckandet på FN:s system där medlemsländer måste vara helt överrens om ett avtal. Flera ställer sig därför på Mexikos president Felipe Calderón när han säger att "Jag tror att vi måste se över reglerna för hur sådana här stora globala möten skall skötas. Kankse måste vi lämna tanken på att det ska råda konsensus i alla frågor...".
Hur som helst har man i alla fall kommit till en överenskommelse för hur utsläppen ska minskas, vilket i mina ögon var huvudfrågan för detta möte. Tyvärr är det så att utsläppsminskningarna som nämn inte på långa vägar räcker för att vi ska hålla det så kallade "tvågradersmålet" utan kommer enligt beräkningar snarare att ge en temperaturökning på över tre grader. Detta är också den del av överenskommelsen som många är mest besvikna på, eftersom ett uttalat mål fanns men som inte uppfylldes. Detta trots att EU-länderna faktiskt planerade för ambitiösa nedskärningar som man var beredda att utföra och vid behov öka.
Men trots EU:s ansträngningar har man inte fått med sig resten av världen och avtalet har blivit mediokert. Detta tyder på att EU inte längre har någon ledarroll (om man någonsin haft det) i klimatfrågan, utan är bara en bifigur åt de stora aktörerna Kina och USA. Framförallt Kina har fått stor uppmärksamhet i medier i samband med mötet, men här fokuserar vi mest på EU.
Det som ändå är positivt med avtalet är att man har arbetat fram ett system (kallat REDD) där u-länder får ersättning från i-länder för att stoppa regnskogsavverkningen. Detta är enligt DN ljusglimten i decembermörkretoch visst är det väl positivt att regnskogsavverkningen ser ut att kunna stoppas. Regnskogen är ju "jordens lungor" och med dem på plats kan temperaturhöjningen bromsas upp ordentligt.
Om ni vill veta mer, läs DN 20/12.
En summering av Pinnen Ramberg
"Avtalet är inte ens bindande" skriver Lars-Ingmar Karlsson i DN i en analys där han försöker utröna vad klimatavtalet egentligen kommer att betyda.
I DN:s ledare "Fiasko för FN" skyller istället skribenten misslyckandet på FN:s system där medlemsländer måste vara helt överrens om ett avtal. Flera ställer sig därför på Mexikos president Felipe Calderón när han säger att "Jag tror att vi måste se över reglerna för hur sådana här stora globala möten skall skötas. Kankse måste vi lämna tanken på att det ska råda konsensus i alla frågor...".
Hur som helst har man i alla fall kommit till en överenskommelse för hur utsläppen ska minskas, vilket i mina ögon var huvudfrågan för detta möte. Tyvärr är det så att utsläppsminskningarna som nämn inte på långa vägar räcker för att vi ska hålla det så kallade "tvågradersmålet" utan kommer enligt beräkningar snarare att ge en temperaturökning på över tre grader. Detta är också den del av överenskommelsen som många är mest besvikna på, eftersom ett uttalat mål fanns men som inte uppfylldes. Detta trots att EU-länderna faktiskt planerade för ambitiösa nedskärningar som man var beredda att utföra och vid behov öka.
Men trots EU:s ansträngningar har man inte fått med sig resten av världen och avtalet har blivit mediokert. Detta tyder på att EU inte längre har någon ledarroll (om man någonsin haft det) i klimatfrågan, utan är bara en bifigur åt de stora aktörerna Kina och USA. Framförallt Kina har fått stor uppmärksamhet i medier i samband med mötet, men här fokuserar vi mest på EU.
Det som ändå är positivt med avtalet är att man har arbetat fram ett system (kallat REDD) där u-länder får ersättning från i-länder för att stoppa regnskogsavverkningen. Detta är enligt DN ljusglimten i decembermörkretoch visst är det väl positivt att regnskogsavverkningen ser ut att kunna stoppas. Regnskogen är ju "jordens lungor" och med dem på plats kan temperaturhöjningen bromsas upp ordentligt.
Om ni vill veta mer, läs DN 20/12.
En summering av Pinnen Ramberg
onsdag 16 december 2009
Svårt att komma överens?
Klimatmötet i Köpenhamn börjar lida mot sitt slut och det är fortfarande väldigt otydligt vad representanterna kommit fram till.
Enligt en artikel i Financial Times säger FN:s ordförande, Ban Ki-moon, att ett avtal inte nödvändigtvis behöver innefatta en bestämd summa på klimatbiståndet. Biståndet till u-länderna har varit det man debatterat mest om under mötet. Ban Ki-moon menar att det finns många andra viktiga frågor man bör fokusera på nu när det bara återstår tre dagar av förhandlingarna.
(http://www.ft.com/cms/s/0/3c00c420-e9b0-11de-9f1f-00144feab49a.html?nclick_check=1)
Det har hittills varit väldigt svårt att nå en överenskommelse. U-länderna kräver bistånd på runt 100 miljarder dollar per år, trots att FN sagt att det vore rimligt med 10 miljarder dollar. EU bestämde sent förra veckan att de är beredda bidra med ungefär 3-4 miljarder per år. De finns alltså väldigt skiljda uppfattningar om hur mycket som krävs för att klara klimatåtgärder och utsläppsminskningar.
De senaste dygnen har det också rapporterats (SvD och DN) om att Kyotoprotokollet kan komma att bli uppdaterat och återanvänt. Det är främst u-länderna som hoppas på den lösningen eftersom att de inte har några krav på sig i det avtalet. EU anser att alla länder ska vara med i det nya avtalet och jag tror därför att EU kommer sätta stopp för en uppdatering av Kyotoprotokollet. En annan, i princip avgörande, nackdel med att förnya det ny gällande avtalet är att det kan bli svårt att få med USA, eftersom de aldrig skrev på Kyotoprotokollet. Enligt USA:s grundlag måste the Senate godkänna avtal som detta och jag tror att det kan bli svårt att ompröva något de redan röstat emot (trots uppdateringen). Det lär vara betydligt enklare att få igenom ett nytt förslag, där världens i-länder lugnas genom att även Kina och Indien måste ta ansvar.
Jag själv skulle föredra ett avtal med minimala krav på u-länderna och därigenom också minimala klimatbistånd. Detta skulle för det första ge oss mer pengar till andra, viktigare bistånd. U-länderna har idag minimala utsläpp i jämförelse med EU och andra i-länder och det vore dumt att sätta krav på utsläppsminskning i länder där det inte hör till ovanligheterna att människor svälter ihjäl eller att de dör i aids. Dessa länders fokus bör helt och hållet ligga på utbildning och förbättrad sjukvård. Utbildning ska enligt mig vara en självklarhet och i många av världens fattigaste länder där andelen analfabeter i värsta fall är 75 % (studie gjord av FN) måste fokus helt klart läggas på utbildning. Det är just dit EU:s bistånd måste gå. I jämförelse med EU, Kina eller USA är de fattigaste ländernas utsläpp så minimala att en eventuell minskning inte skulle påverka klimatförändringen.
Om man sitter och hoppas på ett avtal, är det enda positiva i denna röran att regeringscheferna nu börjar trilla in. En följd av detta är att förhandlingarna nu troligtvis kommer att intensifieras.
Enligt en artikel i Financial Times säger FN:s ordförande, Ban Ki-moon, att ett avtal inte nödvändigtvis behöver innefatta en bestämd summa på klimatbiståndet. Biståndet till u-länderna har varit det man debatterat mest om under mötet. Ban Ki-moon menar att det finns många andra viktiga frågor man bör fokusera på nu när det bara återstår tre dagar av förhandlingarna.
(http://www.ft.com/cms/s/0/3c00c420-e9b0-11de-9f1f-00144feab49a.html?nclick_check=1)
Det har hittills varit väldigt svårt att nå en överenskommelse. U-länderna kräver bistånd på runt 100 miljarder dollar per år, trots att FN sagt att det vore rimligt med 10 miljarder dollar. EU bestämde sent förra veckan att de är beredda bidra med ungefär 3-4 miljarder per år. De finns alltså väldigt skiljda uppfattningar om hur mycket som krävs för att klara klimatåtgärder och utsläppsminskningar.
De senaste dygnen har det också rapporterats (SvD och DN) om att Kyotoprotokollet kan komma att bli uppdaterat och återanvänt. Det är främst u-länderna som hoppas på den lösningen eftersom att de inte har några krav på sig i det avtalet. EU anser att alla länder ska vara med i det nya avtalet och jag tror därför att EU kommer sätta stopp för en uppdatering av Kyotoprotokollet. En annan, i princip avgörande, nackdel med att förnya det ny gällande avtalet är att det kan bli svårt att få med USA, eftersom de aldrig skrev på Kyotoprotokollet. Enligt USA:s grundlag måste the Senate godkänna avtal som detta och jag tror att det kan bli svårt att ompröva något de redan röstat emot (trots uppdateringen). Det lär vara betydligt enklare att få igenom ett nytt förslag, där världens i-länder lugnas genom att även Kina och Indien måste ta ansvar.
Jag själv skulle föredra ett avtal med minimala krav på u-länderna och därigenom också minimala klimatbistånd. Detta skulle för det första ge oss mer pengar till andra, viktigare bistånd. U-länderna har idag minimala utsläpp i jämförelse med EU och andra i-länder och det vore dumt att sätta krav på utsläppsminskning i länder där det inte hör till ovanligheterna att människor svälter ihjäl eller att de dör i aids. Dessa länders fokus bör helt och hållet ligga på utbildning och förbättrad sjukvård. Utbildning ska enligt mig vara en självklarhet och i många av världens fattigaste länder där andelen analfabeter i värsta fall är 75 % (studie gjord av FN) måste fokus helt klart läggas på utbildning. Det är just dit EU:s bistånd måste gå. I jämförelse med EU, Kina eller USA är de fattigaste ländernas utsläpp så minimala att en eventuell minskning inte skulle påverka klimatförändringen.
Om man sitter och hoppas på ett avtal, är det enda positiva i denna röran att regeringscheferna nu börjar trilla in. En följd av detta är att förhandlingarna nu troligtvis kommer att intensifieras.
måndag 14 december 2009
Humor på näst högsta nivå
Jag har kommit över ett skämt som visserligen inte har så mycket med klimatet att göra, men som ändå belyser hur olikheterna i kultur och förutsättningar världen över gör det svårt för oss människor att lösa världsomspännande och allvarliga problem. Det lyder så här:
"FN skickade ut följande meddelande till samtliga medlemsländer:
'Ge oss din ärliga åsikt angående en lösning på problemet med brist på mat i övriga världen'
Detta missförstods totalt av föjande anledningar:
-I Afrika visste ingen vad 'mat' var
-I Västeuropa visste ingen vad 'brist' var
-I Mellanöstern visste ingen vad 'lösning' var
-I Kina visste ingen vad 'åsikt' var
-I Östeuropa visste ingen var 'ärliga' var
-I USA visste ingen vad 'övriga världen' var"
(Paus för eventuella skratt)
I vissa avseenden är detta skämt skrämmande verklighetsbaserat, T.ex. när det gäller att Västeuropa inte skulle förstå ordet brist. När EU ställer krav på u-länderna att de med knappa resurser ska kunna miljöanpassa sina länder, trots att vi inte erbjuder några extra inkomster i form av bistånd, känns det som vi inte riktigt förstår den annorlunda situation u-länderna befinner sig i. Det faktum att flera länder är korrumperade, inte förstår ordet "ärliga", är också något som kommer göra det svårt att få pengarna att avändas på rätt sätt, även om vi höjer bistånden.
Detta var den stora anledningen till att jag publicerade skämtet på bloggen. Dessutom tycker jag faktiskt att det är lite roligt. Det faktum att jag inte hittade något viktigare att skriva om skall inte heller underskattas. Jag tror dessutom att alla kan känna igen sina egna länder i de här beskrivningarna.
Raljerat Pinnen
"FN skickade ut följande meddelande till samtliga medlemsländer:
'Ge oss din ärliga åsikt angående en lösning på problemet med brist på mat i övriga världen'
Detta missförstods totalt av föjande anledningar:
-I Afrika visste ingen vad 'mat' var
-I Västeuropa visste ingen vad 'brist' var
-I Mellanöstern visste ingen vad 'lösning' var
-I Kina visste ingen vad 'åsikt' var
-I Östeuropa visste ingen var 'ärliga' var
-I USA visste ingen vad 'övriga världen' var"
(Paus för eventuella skratt)
I vissa avseenden är detta skämt skrämmande verklighetsbaserat, T.ex. när det gäller att Västeuropa inte skulle förstå ordet brist. När EU ställer krav på u-länderna att de med knappa resurser ska kunna miljöanpassa sina länder, trots att vi inte erbjuder några extra inkomster i form av bistånd, känns det som vi inte riktigt förstår den annorlunda situation u-länderna befinner sig i. Det faktum att flera länder är korrumperade, inte förstår ordet "ärliga", är också något som kommer göra det svårt att få pengarna att avändas på rätt sätt, även om vi höjer bistånden.
Detta var den stora anledningen till att jag publicerade skämtet på bloggen. Dessutom tycker jag faktiskt att det är lite roligt. Det faktum att jag inte hittade något viktigare att skriva om skall inte heller underskattas. Jag tror dessutom att alla kan känna igen sina egna länder i de här beskrivningarna.
Raljerat Pinnen
EU:s krav otydliga
Här kommer lite egna reflektioner angående EU:s miljö och biståndskrav på framförallt stormakterna USA och Kina.
Som tidigare skribenter skrivit om kommer det sannolikt att skapas en klimatfond som kommer innehålla bistånd till u-länder för att snabba på utvecklingen av miljövänliga energikällor. EU har som vanligt visat framfötterna och i helgen spikades att EU:s bidrag uppgår till cirka 7 miljarder euro. Dock hade man inte tänkt stå för hela biståndet själva och nu har en diskussion blossat upp om vilka länder som ska bidra till detta bistånd.
På Kinabloggen har det rapporterats om dubbla budskap dels från EU-ordförande Reinfeldt och dels från EU-kommissionen. Den förste anser att Kina inte behöver fokusera på att bidra till andra länders klimatutveckling medans den sistnämnda anser att Kina är ett tillräckligt rikt land för att bidra till andra länders framsteg.
Min åsikt är att EU-kommissionen har helt rätt när de sätter ytterligare press på ett land som Kina. Om man jämför med pressen på USA har Kina hittills kommit väldigt lindrigt undan. Att Kina räknas som ett u-land i dessa sammanhang är också väldigt orättvist framförallt mot länder som USA som har världens största budgetunderskott. Kina däremot har världens snabbast växande ekonomi och är snart uppe i samma totala BNP som USA. Att Kina har betydligt lägre BNP per capita gör ändå att landet klassas som ett u-land men i dessa sammanhang borde inte det spela någon roll. Självklart är det bra att folk långsamt får det bättre tack vare den ekonomiska tillväxten men någonstans måste man dra en gräns för att visa att ett land med en stark ekonomi borde hjälpa till internationellt även om majoriteten av befolkningen är fattig.
Tvärtom borde då situationen vara i USA som har hög BNP, hög BNP per capita men ett gigantiskt budgetunderskott. Bara en sådan sak att Kina är den största utländska ägaren av amerikanska statsobligationer talar för att EU inte bör stirra sig blinda på BNP per capita när man ska avgöra vilka länder som ska bidra till klimatbistånden samt hur ländernas klimatmål skall utformas.
Min åsikt är helt enkelt att man bör fokusera mer på att Kina förbättrar sina klimatmål ytterligare och bidrar till biståndet, samtidigt som man tar hänsyn till den amerikanska ekonomin när man raggar sponsorer till biståndsprojektet.
Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_BNP_(PPP)
http://www.realtid.se/ArticlePages/200811/19/20081119072425_Realtid576/20081119072425_Realtid576.dbp.asp
http://chinatowngirls.blogspot.com/2009/12/ska-kina-delta-i-de-valbargade.html
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ministrar-tror-pa-gron-fond_3934355.svd
Som tidigare skribenter skrivit om kommer det sannolikt att skapas en klimatfond som kommer innehålla bistånd till u-länder för att snabba på utvecklingen av miljövänliga energikällor. EU har som vanligt visat framfötterna och i helgen spikades att EU:s bidrag uppgår till cirka 7 miljarder euro. Dock hade man inte tänkt stå för hela biståndet själva och nu har en diskussion blossat upp om vilka länder som ska bidra till detta bistånd.
På Kinabloggen har det rapporterats om dubbla budskap dels från EU-ordförande Reinfeldt och dels från EU-kommissionen. Den förste anser att Kina inte behöver fokusera på att bidra till andra länders klimatutveckling medans den sistnämnda anser att Kina är ett tillräckligt rikt land för att bidra till andra länders framsteg.
Min åsikt är att EU-kommissionen har helt rätt när de sätter ytterligare press på ett land som Kina. Om man jämför med pressen på USA har Kina hittills kommit väldigt lindrigt undan. Att Kina räknas som ett u-land i dessa sammanhang är också väldigt orättvist framförallt mot länder som USA som har världens största budgetunderskott. Kina däremot har världens snabbast växande ekonomi och är snart uppe i samma totala BNP som USA. Att Kina har betydligt lägre BNP per capita gör ändå att landet klassas som ett u-land men i dessa sammanhang borde inte det spela någon roll. Självklart är det bra att folk långsamt får det bättre tack vare den ekonomiska tillväxten men någonstans måste man dra en gräns för att visa att ett land med en stark ekonomi borde hjälpa till internationellt även om majoriteten av befolkningen är fattig.
Tvärtom borde då situationen vara i USA som har hög BNP, hög BNP per capita men ett gigantiskt budgetunderskott. Bara en sådan sak att Kina är den största utländska ägaren av amerikanska statsobligationer talar för att EU inte bör stirra sig blinda på BNP per capita när man ska avgöra vilka länder som ska bidra till klimatbistånden samt hur ländernas klimatmål skall utformas.
Min åsikt är helt enkelt att man bör fokusera mer på att Kina förbättrar sina klimatmål ytterligare och bidrar till biståndet, samtidigt som man tar hänsyn till den amerikanska ekonomin när man raggar sponsorer till biståndsprojektet.
Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_BNP_(PPP)
http://www.realtid.se/ArticlePages/200811/19/20081119072425_Realtid576/20081119072425_Realtid576.dbp.asp
http://chinatowngirls.blogspot.com/2009/12/ska-kina-delta-i-de-valbargade.html
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ministrar-tror-pa-gron-fond_3934355.svd
lördag 12 december 2009
Mötet i Bryssel
- Under nattens förhandlingar (läs fre) har det varit möjligt att få bidrag från alla de 27 medlemsstaterna, vi uppmanar nu övriga i världen att göra motsvarande ansträngningar sade Reinfeldt
Toppmötet i Bryssel i torsdags har lett till att EU har enats om att bidra med över 73 miljarder kronor i sk. ”snabbstartspengar” för klimatåtgärder från år 2010 fram till 2012. Snabbstartspengarna handlar om den finansiering som behövs för att snabbt få igång klimatanpassningsåtgärderna i U-länderna. Pengarna kommer som sagt att användas till att hjälpa de fattigare länderna att utföra klimatförbättrande åtgärder, till exempel genom att minska utsläppen såväl som att mildra effekterna av klimatförändringarna.
Som Van Rompuy tidigare nämnt, så hade FN sagt att en lämplig total summa till U-länderna skulle vara runt 7 miljarder euro per år fram till 2012, vilket alltså stämmer (närmare bestämt 7,2 miljarder euro om året enligt DN), av den summan så kommer Sverige att bidra med ca 2,5 miljarder kronor per år.
Källa: http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/eu-enigt-om-klimatmiljarder-1.1012178
/ moii
Toppmötet i Bryssel i torsdags har lett till att EU har enats om att bidra med över 73 miljarder kronor i sk. ”snabbstartspengar” för klimatåtgärder från år 2010 fram till 2012. Snabbstartspengarna handlar om den finansiering som behövs för att snabbt få igång klimatanpassningsåtgärderna i U-länderna. Pengarna kommer som sagt att användas till att hjälpa de fattigare länderna att utföra klimatförbättrande åtgärder, till exempel genom att minska utsläppen såväl som att mildra effekterna av klimatförändringarna.
Som Van Rompuy tidigare nämnt, så hade FN sagt att en lämplig total summa till U-länderna skulle vara runt 7 miljarder euro per år fram till 2012, vilket alltså stämmer (närmare bestämt 7,2 miljarder euro om året enligt DN), av den summan så kommer Sverige att bidra med ca 2,5 miljarder kronor per år.
Källa: http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/eu-enigt-om-klimatmiljarder-1.1012178
/ moii
torsdag 10 december 2009
Reinfeldt föreslår klimatbistånd
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt var bland de första av EU:s regeringschefer att lägga fram ett konkret biståndsförslag. Enligt förslaget erbjuder Sverige u-länderna en summa på ca 800 miljoner euro. Pengarna ska vara en del av den planerade startsumma som ska användas mellan 2010 och 2012. FN har tidigare sagt att en lämplig total summa till u-länderna är ca 7 miljarder euro om året. Även Danmark och Storbritannien har kommit med konkreta förslag. De har sagt att de vill bidra med 160 respektive 880 miljoner euro. (http://euobserver.com/9/29126) och (http://en.cop15.dk/news/view+news?newsid=2913)
Att flera av EU:s medlemsländer nu kommer med konkreta förslag är självklart nyttigt. Det sätter inte minst press på andra rika länder, utan det ger också de fattigare länderna en bekräftelse om att EU jobbar hårt och intensivt för att minska koldioxidutsläppen.
EU har idag ett toppmöte i Bryssel där Reinfeldt med all säkerhet kommer sätta press på de övriga regeringscheferna. Vi återkommer med information om mötet.
Att flera av EU:s medlemsländer nu kommer med konkreta förslag är självklart nyttigt. Det sätter inte minst press på andra rika länder, utan det ger också de fattigare länderna en bekräftelse om att EU jobbar hårt och intensivt för att minska koldioxidutsläppen.
EU har idag ett toppmöte i Bryssel där Reinfeldt med all säkerhet kommer sätta press på de övriga regeringscheferna. Vi återkommer med information om mötet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)