Klimatmötet i Köpenhamn är nu avslutat, och framställs nu i de flesta medier som ett fiasko av stora mått. Man kom till slut fram till något som liknar ett avtal, men det är hårt kritiserat av många experter inom området.
"Avtalet är inte ens bindande" skriver Lars-Ingmar Karlsson i DN i en analys där han försöker utröna vad klimatavtalet egentligen kommer att betyda.
I DN:s ledare "Fiasko för FN" skyller istället skribenten misslyckandet på FN:s system där medlemsländer måste vara helt överrens om ett avtal. Flera ställer sig därför på Mexikos president Felipe Calderón när han säger att "Jag tror att vi måste se över reglerna för hur sådana här stora globala möten skall skötas. Kankse måste vi lämna tanken på att det ska råda konsensus i alla frågor...".
Hur som helst har man i alla fall kommit till en överenskommelse för hur utsläppen ska minskas, vilket i mina ögon var huvudfrågan för detta möte. Tyvärr är det så att utsläppsminskningarna som nämn inte på långa vägar räcker för att vi ska hålla det så kallade "tvågradersmålet" utan kommer enligt beräkningar snarare att ge en temperaturökning på över tre grader. Detta är också den del av överenskommelsen som många är mest besvikna på, eftersom ett uttalat mål fanns men som inte uppfylldes. Detta trots att EU-länderna faktiskt planerade för ambitiösa nedskärningar som man var beredda att utföra och vid behov öka.
Men trots EU:s ansträngningar har man inte fått med sig resten av världen och avtalet har blivit mediokert. Detta tyder på att EU inte längre har någon ledarroll (om man någonsin haft det) i klimatfrågan, utan är bara en bifigur åt de stora aktörerna Kina och USA. Framförallt Kina har fått stor uppmärksamhet i medier i samband med mötet, men här fokuserar vi mest på EU.
Det som ändå är positivt med avtalet är att man har arbetat fram ett system (kallat REDD) där u-länder får ersättning från i-länder för att stoppa regnskogsavverkningen. Detta är enligt DN ljusglimten i decembermörkretoch visst är det väl positivt att regnskogsavverkningen ser ut att kunna stoppas. Regnskogen är ju "jordens lungor" och med dem på plats kan temperaturhöjningen bromsas upp ordentligt.
Om ni vill veta mer, läs DN 20/12.
En summering av Pinnen Ramberg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om dem skulle lämna tanken om konsensus, skulle det då inte bli ännu svårare att få med alla länder?
SvaraRaderaBorde inte EU ha fått mer inflytande i världen sedan vi enats under en president?
SvaraRaderaBatgirl--> Ja det är problemet med att inte ha konensus i frågor, att vid majoritetsbeslut kan det tas beslut som inte alla tycker är bra. Fortsättning följer (brandlarm).
SvaraRaderaFortsättning--> Men att inte ha konsesus utan använda sig av majoritetsbeslut har också fördelen att det blir lättare att ta beslut och på så sätt kan man få med fler länder. I nuläget kan i princip ett land stoppa ett beslut från att fattas även om alla andra länder är med på det och detta skulle ju ändras om man använde majoritetsbeslut. Å andra sidan kan man ju ifrågasätta om inte alla länder borde ha rätt att stoppa något som kommer att missgynna dem starkt. Men att det kommer bli svårare att få med alla länder kan man nog ändå säga med säkerhet.
SvaraRaderaTingeling--->Jag vet inte om det har så stor betydelse, utan jag tror att saker som militär slagkraft, ekonomiskt läge och resurser överhuvudtaget spelar en större roll för hur stort inflytande man får. Men det är möjligt att du har rätt, ett enat EU borde ju faktiskt ha mer pondus än 40 spridda stater. Men det ska ju faktiskt sägas att presidenten Van Romuy ännu inte hade tillträtt under klimatmötet så EU:s insats där kan knappast kopplas ihop med vilken effekt presidenten har fått på deras ställning i världen.