Svårt att komma överens?

Klimatmötet i Köpenhamn börjar lida mot sitt slut och det är fortfarande väldigt otydligt vad representanterna kommit fram till.
Enligt en artikel i Financial Times säger FN:s ordförande, Ban Ki-moon, att ett avtal inte nödvändigtvis behöver innefatta en bestämd summa på klimatbiståndet. Biståndet till u-länderna har varit det man debatterat mest om under mötet. Ban Ki-moon menar att det finns många andra viktiga frågor man bör fokusera på nu när det bara återstår tre dagar av förhandlingarna.
(http://www.ft.com/cms/s/0/3c00c420-e9b0-11de-9f1f-00144feab49a.html?nclick_check=1)
Det har hittills varit väldigt svårt att nå en överenskommelse. U-länderna kräver bistånd på runt 100 miljarder dollar per år, trots att FN sagt att det vore rimligt med 10 miljarder dollar. EU bestämde sent förra veckan att de är beredda bidra med ungefär 3-4 miljarder per år. De finns alltså väldigt skiljda uppfattningar om hur mycket som krävs för att klara klimatåtgärder och utsläppsminskningar.

De senaste dygnen har det också rapporterats (SvD och DN) om att Kyotoprotokollet kan komma att bli uppdaterat och återanvänt. Det är främst u-länderna som hoppas på den lösningen eftersom att de inte har några krav på sig i det avtalet. EU anser att alla länder ska vara med i det nya avtalet och jag tror därför att EU kommer sätta stopp för en uppdatering av Kyotoprotokollet. En annan, i princip avgörande, nackdel med att förnya det ny gällande avtalet är att det kan bli svårt att få med USA, eftersom de aldrig skrev på Kyotoprotokollet. Enligt USA:s grundlag måste the Senate godkänna avtal som detta och jag tror att det kan bli svårt att ompröva något de redan röstat emot (trots uppdateringen). Det lär vara betydligt enklare att få igenom ett nytt förslag, där världens i-länder lugnas genom att även Kina och Indien måste ta ansvar.

Jag själv skulle föredra ett avtal med minimala krav på u-länderna och därigenom också minimala klimatbistånd. Detta skulle för det första ge oss mer pengar till andra, viktigare bistånd. U-länderna har idag minimala utsläpp i jämförelse med EU och andra i-länder och det vore dumt att sätta krav på utsläppsminskning i länder där det inte hör till ovanligheterna att människor svälter ihjäl eller att de dör i aids. Dessa länders fokus bör helt och hållet ligga på utbildning och förbättrad sjukvård. Utbildning ska enligt mig vara en självklarhet och i många av världens fattigaste länder där andelen analfabeter i värsta fall är 75 % (studie gjord av FN) måste fokus helt klart läggas på utbildning. Det är just dit EU:s bistånd måste gå. I jämförelse med EU, Kina eller USA är de fattigaste ländernas utsläpp så minimala att en eventuell minskning inte skulle påverka klimatförändringen.

Om man sitter och hoppas på ett avtal, är det enda positiva i denna röran att regeringscheferna nu börjar trilla in. En följd av detta är att förhandlingarna nu troligtvis kommer att intensifieras.